Att sluta röka

För ganska exakt 10 år bestämde jag mig för att sluta röka, det var inte första gången men denna gången höll det.

Jag som dom flesta i min bekantskapskrets började smygröka i 13-års åldern, mest för att man skulle verka cool och vuxen. Rökningen gjorde att man automatiskt hamnade i en grupp, fick en tillhörighet och en identitet.
Jag hade inte den stabilaste uppväxten med min alkoholiserade mamma och behövde tryggheten som jag fick i gruppen av vänner, rökningen blev en sak som ytterligare svetsade oss samman.
Det var vår hemlighet när vi satt i kojor, trapphus, bakom skolan och källare, vi pratade och delade de cigaretter som vi hade råd att köpa.

Mycket av min identitet byggdes under dessa år och rökningen var en del av den, tanken att det skulle vara farligt eller att man skulle sluta fanns inte överhuvudtaget.
När mina vänner började få barn så började det helt plötsligt pratas om att man inte skulle röka under graviditeten  och flera slutade just då, men började igen så fort barnen hade anlänt.
Så småningom dök idén om att man kanske inte skulle röka överallt upp och fläktrökandet gjorde sitt intåg, där satt vi i våra kök och rökte och pratade under fläkten.
Många sena timmar tillbringades i telefon under fläkten med vänner som i andra änden satt under sin fläkt och rökte, vi löste världsproblem, skvallrade och pratade om allt mellan himmel och jord.
Detta var innan Facebook gjorde sitt intåg i våra liv, rökningen var en lika stor del i våra liv som social medier är i de flestas idag.

Dags att sluta röka

Sommaren 2005 blev det förbjudet att röka på krogen och i samma veva köpte min Kusin Petra boken Äntligen icke rökare, läste den och slutade röka, bara rätt upp och ner.
Jag var imponerad och väldigt skeptisk, det skulle ju inte vara första gången som jag skulle försöka sluta röka…men jag lånade boken och läste den vääääldigt sakta 🙂 man får inte sluta röka förrän på slutet.
Någonstans halvvägs så började jag inse att jag nog skulle klara av att sluta röka, men ville inte riktigt erkänna att det faktiskt fungerade så jag drog ut på läsandet av denna tunna lilla bok i ett halvår….
Det är utan tvekan den långsammaste läsningen som jag har gjort, någonsin 🙂

Men det fungerade och jag har inte tittat tillbaka en enda gång, i samma stund som jag fimpade så slutade jag röka för alltid. Jag är fortfarande förundrad över att en liten bok fylld med något som i mina ögon var rappakalja kunde göra så stor skillnad, men det gjorde den.

Tjock på kuppen

Sen gick det utför med annat, har man ett beroende så är det lätt att byta ut den mot något annat.
Jag hade levt hela mitt ”vuxna” liv med rökning och träning och hade alltid varit väldigt smal, men nu gjorde helt plötsligt godis och ostbågar sitt intåg i mitt liv, samtidigt som jag inte kunde sitta i timmar och prata i telefon med mina rökande vänner.
Nu blev det soffan, film och ostbågar istället och det tog inte så lång tid innan kilona kom som ett brev på posten 🙁

Jag har försökt få balans i mitt liv sedan dess med träning, viktväktarna, matdagboken o.s.v. nu har jag ingen fantasi om att dra på mig kläder i storlek 34 igen men en 38 hade varit trevligt.
Efter år som periodare på gymmet och försök att äta nyttigt så har jag nu inlett det som jag skrivit om i andra inlägg, Beach 2016 🙂 och igår snubblade jag över en bok hemma med samma författare som jag köpte för länge sen med förhoppningen att den skulle fungera lika bra som den förra. Den har legat och gottat till sig i bokhyllan länge nog och nu skall den läsas noga, jag får väl panik halvvägs när jag inser att mina bullfrossar dagar är över MEN har lovat mig själv att inte dra ut på det och bara köra på.

Wish me luck 🙂

Äntligen smal