Att sluta röka

För ganska exakt 10 år bestämde jag mig för att sluta röka, det var inte första gången men denna gången höll det.

Jag som dom flesta i min bekantskapskrets började smygröka i 13-års åldern, mest för att man skulle verka cool och vuxen. Rökningen gjorde att man automatiskt hamnade i en grupp, fick en tillhörighet och en identitet.
Jag hade inte den stabilaste uppväxten med min alkoholiserade mamma och behövde tryggheten som jag fick i gruppen av vänner, rökningen blev en sak som ytterligare svetsade oss samman.
Det var vår hemlighet när vi satt i kojor, trapphus, bakom skolan och källare, vi pratade och delade de cigaretter som vi hade råd att köpa.

Mycket av min identitet byggdes under dessa år och rökningen var en del av den, tanken att det skulle vara farligt eller att man skulle sluta fanns inte överhuvudtaget.
När mina vänner började få barn så började det helt plötsligt pratas om att man inte skulle röka under graviditeten  och flera slutade just då, men började igen så fort barnen hade anlänt.
Så småningom dök idén om att man kanske inte skulle röka överallt upp och fläktrökandet gjorde sitt intåg, där satt vi i våra kök och rökte och pratade under fläkten.
Många sena timmar tillbringades i telefon under fläkten med vänner som i andra änden satt under sin fläkt och rökte, vi löste världsproblem, skvallrade och pratade om allt mellan himmel och jord.
Detta var innan Facebook gjorde sitt intåg i våra liv, rökningen var en lika stor del i våra liv som social medier är i de flestas idag.

Dags att sluta röka

Sommaren 2005 blev det förbjudet att röka på krogen och i samma veva köpte min Kusin Petra boken Äntligen icke rökare, läste den och slutade röka, bara rätt upp och ner.
Jag var imponerad och väldigt skeptisk, det skulle ju inte vara första gången som jag skulle försöka sluta röka…men jag lånade boken och läste den vääääldigt sakta 🙂 man får inte sluta röka förrän på slutet.
Någonstans halvvägs så började jag inse att jag nog skulle klara av att sluta röka, men ville inte riktigt erkänna att det faktiskt fungerade så jag drog ut på läsandet av denna tunna lilla bok i ett halvår….
Det är utan tvekan den långsammaste läsningen som jag har gjort, någonsin 🙂

Men det fungerade och jag har inte tittat tillbaka en enda gång, i samma stund som jag fimpade så slutade jag röka för alltid. Jag är fortfarande förundrad över att en liten bok fylld med något som i mina ögon var rappakalja kunde göra så stor skillnad, men det gjorde den.

Tjock på kuppen

Sen gick det utför med annat, har man ett beroende så är det lätt att byta ut den mot något annat.
Jag hade levt hela mitt ”vuxna” liv med rökning och träning och hade alltid varit väldigt smal, men nu gjorde helt plötsligt godis och ostbågar sitt intåg i mitt liv, samtidigt som jag inte kunde sitta i timmar och prata i telefon med mina rökande vänner.
Nu blev det soffan, film och ostbågar istället och det tog inte så lång tid innan kilona kom som ett brev på posten 🙁

Jag har försökt få balans i mitt liv sedan dess med träning, viktväktarna, matdagboken o.s.v. nu har jag ingen fantasi om att dra på mig kläder i storlek 34 igen men en 38 hade varit trevligt.
Efter år som periodare på gymmet och försök att äta nyttigt så har jag nu inlett det som jag skrivit om i andra inlägg, Beach 2016 🙂 och igår snubblade jag över en bok hemma med samma författare som jag köpte för länge sen med förhoppningen att den skulle fungera lika bra som den förra. Den har legat och gottat till sig i bokhyllan länge nog och nu skall den läsas noga, jag får väl panik halvvägs när jag inser att mina bullfrossar dagar är över MEN har lovat mig själv att inte dra ut på det och bara köra på.

Wish me luck 🙂

Äntligen smal

 

 

Nya vänner

Jag får ofta frågan om hur det kommer sig att jag har så mycket vänner.
Det enkla svaret är väl att jag är en samlare och jag började tidigt i livet med min bästa vän Åsa.
Åsa och jag träffades via gemensamma bekanta, alltså våra föräldrar och har hängt ihop  i vått och torrt sen vi var spädbarn.
sofia och åsa

Det som började med Åsa har sedan eskalerat genom åren, ett aktivt liv inom idrotten är en bidragande orsak till mitt samlande.  Balett, fotboll, innebandy och basket är bara några av de idrotter som gjort att jag har samlat på mig vänner högt och lågt.

Jag är en person som älskar människor, gamla, unga, tjock, smala, kort, långa, bruna, vita, gula I don´t care.  Alla  har en personlighet och historia som berikar mitt liv. Genom dem får jag uppleva och viktigast av allt lära mig massa nya saker.
Många lever i tron att de bara kan skaffa vänner som barn, men sanningen är att om man bara vågar kan man skaffa nya vänner hela livet och då menar jag inte bara bekanta utan riktiga vänner.
Som när jag 2013 beslutade mig för att jobba extra på krogen igen och hamnade på The Factory.
Jag började där tack vare min vän Alexandra som i sin tur var vän med  en av ägarna Jessica. Ni kanske nu tror att jag och Jessica blev vänner vid första ögonkast, men så var inte fallet, verkligen inte. Det tog ett helt år innan vi började umgås på riktigt och detta av många olika anledningar, men en sak som jag lärde mig är att man definitivt inte ska lyssna på vissa recensioner.
När vi sedan väl började umgås så insåg jag ganska snabbt att detta var en intressant människa som var ungefär lika knäpp som jag 🙂 Även om vi inte känt varandra så länge och trotts åldersskillnaden på 18 år ( när Jessica är 70 år kommer jag vara 52 år 🙂 ) så har vi fantastiskt roligt. Så mina kära vänner hur klyschigt de än må låta så är åldern faktiskt bara en siffra.

Vänner
Även om jag älskar människor och är en samlare så måste man också våga göra slut med sina vänner, ibland så växer man ifrån varandra och hamnar i olika faser i livet. Det betyder inte att man inte kan hitta tillbaka till varandra senare i livet, det betyder bara att det inte rätt nu. Dessa vänner hamnar  i arkivet.

Hur blir man då vän med fantastiska mig?
Jo det är faktiskt ganska enkelt, var dig själv ( or not 🙂 ) , ha lätt för att skratta och var absolut inte rädd för att bjuda på dig själv. Var beredd på att umgås med fler än bara mig, lite galen underlättar det hela. Framförallt var och en skäms för sig själv.

Så ger er ut och skaffa nya vänner, man kan aldrig ha för många 🙂