Inlägg gjorda av Jessica

Inte bara en hund!

Jag blir så ledsen och förbannad när jag hör frasen ”men det är ju bara en hund”

Förstår ni inte att det är den typen av resonemang som gör att djur far illa i samhället och mängder av hundar överges, ges bort eller hamnar på hundstall.
För dom allra flesta av oss så är hunden en familjemedlem, för vissa är det deras barn och för ännu fler kanske den enda familj dom har.

Alla skaffar vi hund av olika anledningar, men gemensamt för dom allra flesta av oss är sällskapet och den villkorslösa kärleken som vi får från våra hundar som lockar.
Det finns dom vars barn har flyttat ut eller par som inte kan få barn som slösar sin kärlek på sina hundar istället.
Jag möter många äldre som tack vare sina hundar kommer ut varje dag och träffar nya vänner,  dom håller sig friska och är mindre ensamma i sin vardag.

Dam med hund Hund_och_gubbe

Om man skaffar hund mitt i livet och fortfarande arbetar så kan man ibland behöva ta ledigt för att ta hand om sin fyrbenta kompis, dom precis som barn kan bli sjuka och behöva omvårdnad.
Då möts man tyvärr ofta av just kommentarer som ”det är ju bara en hund” eller ”kan inte någon annan passa hunden”
NEJ, det är inte bara en hund! Det är min familj/mitt barn/min bästa kompis!
När man har en ”hundfamilj” så får man inte ta ut vård av hund, det finns inga subventionerade dagis eller barnbidrag, väljer du och din partner att gå isär så finns inget underhållsbidrag eller delad vårdnad.

Om man inte kan få barn och väljer att skaffa hund istället för att fylla hålet i hjärtat så får man ingen hjälp. Vi vet allt detta och därför vill vi gärna slippa spydiga kommentarer om våra kära ”barn” blir sjuka eller behöver gå till veterinären.
Vi betalar lika mycket skatt som alla andra, vabbar aldrig, vi är överlag friskare och är i bättre form för att vi är ute och rör oss oftare.

När våra hundar blir sjuka eller gamla så dör dom, det är en oerhörd sorg och saknad som man måste ta sig igenom, hunden har ju varit med dig överallt, myst med dig i soffan, tröstat och fått dig att skratta i många år. Då vill vi inte höra ”men du kan ju skaffa en ny hund” hur jävla okänslig får man bli? Tänk om jag skulle säga så till en mamma eller pappa som precis förlorat sitt barn…. jag vågar inte ens tänka på vad som skulle hända.
Vi förväntas inte heller stanna hemma från jobbet och sörja när hunden går bort utan bara borsta av oss och inse att livet går vidare.

När min älskade Jack Russel, Ozzy hastigt blev sjuk och dog bara 5 år gammal så var det en oerhörd sorg och jag grät floder, men jag fick ta semester för att sörja för hunden är inte en nära anhörig.
Självklart så förstår en del av mig detta, men samtidigt så vill jag att samhället skall respektera alla våra familjemedlemmar, oavsett om det är en hund, katt eller papegoja så är dom delar av vårt liv och våra familjer.

IMG_0371 IMG_0342

Titti Schultz skrev om sorgen efter sin hund 2011 i Gefle dagblad

Elsa är min nya familjemedlem, hon kommer från ett hundstall där hon och hennes 5 syskon föddes. Mamman var dräktig och övergiven, men tack och lov hittades hon och fördes till hundstallet.  Varje dag på året så sitter det 300 hundar i bara detta sheltret och ser man på alla hundstall världen över så är det oerhört tragiskt, bara för att så många tänker  ”men det är ju bara en hund”

Elsa september 2015  Elsa Feb 2016

 

Kostnadsfri skola….eller inte?

Idag läste jag en artikel i tidningen om den kostnadsfria skolan och friluftsdagar som brinner inne eftersom vissa föräldrar envisas med att allt under skoltid skall bekostas av skolan.

Jag läste artikeln och det efterföljande kommentarerna från upprörda föräldrar som har så fruktansvärt dålig ekonomi att dom absolut inte kan sponsra sitt barn med 150 kr för en utflykt som skulle kosta 800 kr om dom gjorde det på egen hand.

Det brann till lite i huvudet på mig då jag har hört detta i alla år som Daniel har gått i skolan och skrev en respons, som jag faktiskt trodde skulle göra att jag fick mobben efter mig…
Men än så länge så har det varit lugnt, kanske var det en och annan som kände igen sig.

Här är mitt inlägg till debatten:

Jag har själv varit ensamstående förälder sedan sonen var liten och har lyssnat på dessa diskussioner under föräldramöten i alla år. Det har gällt både friluftsdagar och klassresor och pengar till dessa. Min upplevelse har varit att det alltid är samma grupp av föräldrar som protesterar högst och det är inte alltid beroende på deras pengabrist, utan ganska ofta en principsak. Dom betalar skatt och skolan skall vara avgiftsfri!

Dom ville inte skicka med frukt till fruktstunden eller fika till utflykter, det fanns aldrig pengar till skolresor eller friluftsdagar. Det fanns dock alltid pengar till cigaretter, lådvin och annat som kunde sätta guldkant på föräldrarnas vardag.
Det är oftast samma föräldrar som ”glömmer” barnens regnkläder, missar att ta med ombyte eller skicka med badkläder.
Med lite planering av ekonomin så bör alla kunna lägga undan 50 kr per månad som kan användas till barnens utflykter med skolan.
matsäck
Kan man inte få loss dessa 50 kr så bör man nog se över sin ekonomi lite, inte ens under perioder när jag har stämplat eller pluggat har jag haft så lite över i månaden och då rökte jag under hela hans uppväxt!
Det skall dock erkännas att jag prioriterade min son före mycket annat som och hade det inte räckt så hade jag definitivt slutat röka.
När skolorna ordnar dessa utflykter så har barnen chansen att uppleva saker som dom annars inte skulle få göra till en bråkdel av det skulle kosta annars.
Jag är oerhört tacksam till de lärare och fritidsledare som engagerar sig i barnen och vill hitta på saker med barnen för att vidga deras vyer.
Skolan skall givetvis vara kostnadsfri när det gäller utbildning, den ingår ju i välfärden. men den lilla guldkanten i våra barns tillvaro kan väl vi föräldrar ändå ställa upp och betala.
Har man många barn så kanske varje barn kan få vara med på en betald utflykt per termin eller år.
Orättvisor och skillnad i ekonomi får vi alla leva med på gott eller ont under hela våra liv, livet kommer aldrig att vara 100% rättvist hur mycket vi än skulle vilja det.

Att sluta röka

För ganska exakt 10 år bestämde jag mig för att sluta röka, det var inte första gången men denna gången höll det.

Jag som dom flesta i min bekantskapskrets började smygröka i 13-års åldern, mest för att man skulle verka cool och vuxen. Rökningen gjorde att man automatiskt hamnade i en grupp, fick en tillhörighet och en identitet.
Jag hade inte den stabilaste uppväxten med min alkoholiserade mamma och behövde tryggheten som jag fick i gruppen av vänner, rökningen blev en sak som ytterligare svetsade oss samman.
Det var vår hemlighet när vi satt i kojor, trapphus, bakom skolan och källare, vi pratade och delade de cigaretter som vi hade råd att köpa.

Mycket av min identitet byggdes under dessa år och rökningen var en del av den, tanken att det skulle vara farligt eller att man skulle sluta fanns inte överhuvudtaget.
När mina vänner började få barn så började det helt plötsligt pratas om att man inte skulle röka under graviditeten  och flera slutade just då, men började igen så fort barnen hade anlänt.
Så småningom dök idén om att man kanske inte skulle röka överallt upp och fläktrökandet gjorde sitt intåg, där satt vi i våra kök och rökte och pratade under fläkten.
Många sena timmar tillbringades i telefon under fläkten med vänner som i andra änden satt under sin fläkt och rökte, vi löste världsproblem, skvallrade och pratade om allt mellan himmel och jord.
Detta var innan Facebook gjorde sitt intåg i våra liv, rökningen var en lika stor del i våra liv som social medier är i de flestas idag.

Dags att sluta röka

Sommaren 2005 blev det förbjudet att röka på krogen och i samma veva köpte min Kusin Petra boken Äntligen icke rökare, läste den och slutade röka, bara rätt upp och ner.
Jag var imponerad och väldigt skeptisk, det skulle ju inte vara första gången som jag skulle försöka sluta röka…men jag lånade boken och läste den vääääldigt sakta 🙂 man får inte sluta röka förrän på slutet.
Någonstans halvvägs så började jag inse att jag nog skulle klara av att sluta röka, men ville inte riktigt erkänna att det faktiskt fungerade så jag drog ut på läsandet av denna tunna lilla bok i ett halvår….
Det är utan tvekan den långsammaste läsningen som jag har gjort, någonsin 🙂

Men det fungerade och jag har inte tittat tillbaka en enda gång, i samma stund som jag fimpade så slutade jag röka för alltid. Jag är fortfarande förundrad över att en liten bok fylld med något som i mina ögon var rappakalja kunde göra så stor skillnad, men det gjorde den.

Tjock på kuppen

Sen gick det utför med annat, har man ett beroende så är det lätt att byta ut den mot något annat.
Jag hade levt hela mitt ”vuxna” liv med rökning och träning och hade alltid varit väldigt smal, men nu gjorde helt plötsligt godis och ostbågar sitt intåg i mitt liv, samtidigt som jag inte kunde sitta i timmar och prata i telefon med mina rökande vänner.
Nu blev det soffan, film och ostbågar istället och det tog inte så lång tid innan kilona kom som ett brev på posten 🙁

Jag har försökt få balans i mitt liv sedan dess med träning, viktväktarna, matdagboken o.s.v. nu har jag ingen fantasi om att dra på mig kläder i storlek 34 igen men en 38 hade varit trevligt.
Efter år som periodare på gymmet och försök att äta nyttigt så har jag nu inlett det som jag skrivit om i andra inlägg, Beach 2016 🙂 och igår snubblade jag över en bok hemma med samma författare som jag köpte för länge sen med förhoppningen att den skulle fungera lika bra som den förra. Den har legat och gottat till sig i bokhyllan länge nog och nu skall den läsas noga, jag får väl panik halvvägs när jag inser att mina bullfrossar dagar är över MEN har lovat mig själv att inte dra ut på det och bara köra på.

Wish me luck 🙂

Äntligen smal

 

 

Nyårsafton igen

Jaha, då är vår beryktade nyårsafton här och knackar på dörren igen och jag sitter och funderar på hur många nyårsaftnar jag faktiskt minns….

Denna fantastiska, glittriga och alldeles underbara fest som speglas som en av dom mest romantiska av alla dagar på året, inklusive Alla hjärtans dag.
Den viktigaste dagen på året då man skall skåla in det nya och kyssas med sin själsfrände medan fyrverkerierna skapar vackra kaskader av ljus över era huvuden…ELLER HUR.

Nyårs romantik
Tragiskt nog så minns jag ingen av dessa, men jag minns en hel del tårar som fällts när nyårsafton inte riktigt levererade det där som jag skrev nyss, jag minns också en och annan fylla.

Nyårsafton; några höjdpunkter genom åren:

En nyårsafton sådär 10 minuter innan det magiska 12 slaget säger min pojkvän ”jag är mer värd än dig för jag är helsvensk” hmm ok, romantiken flödade inte efter den kommentaren…

Ett år kräktes en kompis pojkvän i min byrålåda och senare i min nya skinnsoffa

Minns även det året min dåvarande pojkvän somnade(däckade) vid 22 snåret och var helt okontaktbar vid midnatt.

Killen som följde med till mina vänner en nyårsafton efter ett antal lovande dejter som sen undviker mig på tolvslaget och skakar hand med mig när vi skiljs åt på natten.

Minns också ett antal där jag var enda singeln på parmiddagen, jättetrevligt ända till tolvslaget när alla helt plötsligt skall tycka synd om en.

Listan kan göras lång och jag kanske är lite orättvis, det har förekommit en och annan rätt kul nyårsafton i goda vänners lag också MEN ingen har varit en Hollywoodproduktion.
Full kille  fylla  too-drunk

Så här ser då annonserna ut inför denna beryktade kväll

VAR ÄR DU PÅ TOLVSLAGET?
Årets absolut sista höjdpunkt är snart här och förberedelserna är i full gång!
Gör dig redo för en sprakande nyårsafton du sent kommer att glömma!
Frågan är bara varför vi inte kommer att glömma just denna nyårsafton, snacka om vilken press och vilka förväntningar vi har på denna stackars dag.

Nyårslöften

De flesta av våra traditionella nyårslöften är fokuserade på oss själva. Jag ska gå ner i vikt, sluta röka, börja träna, äta nyttigare… Listan kan göras väldigt lång och vi håller sällan något av dessa löften.
För några år sedan ändrade jag karaktären på mina löften började lova mig själv saker som jag hade en rimlig chans att uppfylla.
1. Gör något nytt som du aldrig gjort innan. Gå på opera, lär dig crawla, gå en danskurs, måla en tavla etc.
2. Ät något du aldrig ätit förut, det finns mängder med mat som jag aldrig har smakat på.
3. Res till en ny plats. Det behöver inte vara så långt bort, åk dit du har råd att åka.

Nu hoppas jag givetvis att ni får en underbar Nyårsafton, men att ni har rimliga förväntningar.
Det är trots allt bara en dag på året, även om den suger så kan resten av året bli fantastisk och fylld med en jäkla massa minnesvärda dagar.

Jag vet i alla fall vart jag spenderar nyårsafton, HEMMA i mjukiskläder med goda vänner, god mat, en bra film och kanske lite spel om jag har tur 
Inte en raket i sikte, ingen romantik och inte en droppe sprit!
Nyårslöftet blir något som jag rimligen kan uppnå och förhoppningsvis uppskatta.
Berättar om detta längre fram.

Bliadhna Mhath Ùr till er alla 🙂

Offerkoftan

Jag är säker på att du har hört det förut, om du umgås med förlorare, så är det mer sannolikt att bli en förlorare. Om du umgås med vinnare, så är troligt att du också blir en vinnare.

Men det finns en spinoff till denna gamla klyscha, och det är en som dom flesta människor inte alltid tar hänsyn till, trots att de egentligen borde:

Ditt liv är bara så bra som de människor som du släpper in i det

Om du omger dig med glada, fantastiska, stödjande och kärleksfulla människor så blir ditt liv jäkligt mycket lyckligare än om du omger dig med offerkoftor, drama queens och domedagsprofeter.
Du kommer att känna dig inspirerad och uppmuntrad att utföra stordåd.
Att göra absolut ingenting en lördag kväll blir kul bara för att du hänger med vänner som du älskar.
När det blir tufft – och det blir det alltid, så har du ett stödsystem att luta dig mot som gör allt lite mindre ensam och smärtsam.

Om du omger dig med offerkoftan & co så kommer du att bli tråkig, bitter, orolig och irriterande.
Dom kommer att krossa dina drömmar genom att analysera och plocka ner allt i småbitar, dom kommer att hitta fel på alla nya människor ni möter, nya jobb och intressen.  Offerkoftan & co vill att alla skall vara lika bittra som dom och frodas i negativitism.
Negativitet, precis som positivitet, har en tendens att läcka ut sprida ut sig över hela din värld.

miserable

Visst kan jag också känna att offerkoftan åker på ibland.

Offerkoftan är fylld med självömkan, orättvisor och offermentalitet, det är så syyyynd om mig varför händer detta alltid mig….ja ni känner säkert igen eländet.
Ibland kan det kännas skönt att få tycka synd om sig själv lite, men sen får man ge sig själv eller hoppas att en vän ger en ordentlig bitchslap och inse att valet att vara offer eller lycklig är ens eget.

De flesta av oss inser att vi skall välja att umgås med de människor som får oss att skratta, må bra och stärker oss, men då och då dyker det upp en offerkofta i kretsen.
Ibland av en slump (släktingar, svärföräldrar, medarbetare), en vän som har vandrat över till den mörka sidan eller i ett ögonblick av svaghet när vi trodde att vi skulle ”fixa” någon och så småningom inser vi inte kan.

Människorna i kategori A (de du har fastnat med pga. omständigheter) kan du inte alltid bli av med, men du kan begränsa din tid med dem och utveckla metoder för att minska deras livssugande fallenhet så att de inte skadar dig så mycket.

Människorna i kategori B (alla som är i ditt liv bara för att du låter dem vara där), du kan och bör släppa dem, rätt och slätt. Här är anledningen.

De kommer dra med dig ner i träsket

Du kanske tror att du kan lyfta upp dem med infall av nya perspektiv och optimism, du kanske naivt tror att de behöver bara en kram, ett leende eller en vänlig gest för att radera minnet av vad det nu är som har gjort dom till offerkoftor i barndomen, skolan (eller vad det nu än var som gjorde dem till bittra taggiga människor).

Jag tror att dom flesta av oss har försökt och misslyckats, men en del människor verkar trivas med att vara offer så rädda dig själv, du har bättre saker att fokusera din energi på.

Genom åren har jag rensat bort en del människor ur mitt liv och försöker verkligen att vara en positiv människa trots allt jävelskap som drabbar en lite då och då. Visst händer det att orken tryter ibland och koftan kallar en som ringen i sagan, men då brukar någon av mina trogna vapendragare stå redo med saxen och klipper offerkoftan i bitar innan den blir för bekväm.

I-See-Negative-People-Inspirational-Life-Quotes

Beach 2016 del 2

Då har det gått 2 veckor på projektet beach 2016 och än så länge så går det faktiskt riktigt bra, nyhetens behag har inte riktigt tynat bort ännu…
Det har blivit många långa (och en del korta får jag väl erkänna) promenader runt vår stad med antingen Elsa eller Sofia som sällskap.

Maten är ett kapitel för sig, jag har en tendens att bli lite enkelspårig för att det är enkelt…
blir det för bökigt så orkar jag inte ta tag i det.
Frukosten består av nötter, bär och kvarg vilket är jäkligt gott så det blir nog ingen variation där 🙂

Beach 2016 frukost

Lunchen och middagen blir kött eller fisk med grönsaker, det är enkelt, nyttigt och nåt jag orkar fixa med 🙂
Vatten har blivit min nya kompis och jag dricker hela tiden, vet inte om det har hjälpt med viktnedgången men jag vågar inte sluta 😉

vatten

Träning

Nu har det ju blivit lite kallare ute så reflexvästen har fått sällskap av termobyxor och icebugs, så att inte tant ramlar och bryter något…
Inomhusträningen har också fått ett litet uppsving, så igår var jag på Onyx och firade att jag hade tappat mina första 2 kilon i jakten på bikiniformen.
Det blev rodd i 15 minuter (fy satan vad jobbigt) och ett benpass som har gjort mig lite handikappad idag.

Tanken är att jag skall släpa mig ner till gymmet i kväll igen och nu har gruppen utökats med Åsa som definitivt är i bättre form än jag och Sofia…mycket bättre form.
Om jag ens försöker hänga på i hennes tempo så blir jag nog liggande i en vecka efteråt, så jag får lägga band på mig och hasa på i mitt eget tempo 🙂

Nu skall jag fixa lite käk och sen ta mig till gymmet om ett par timmar, nästa uppdatering på temat kommer efter jul…håller tummarna för att det fortsätter åt rätt håll.

weight-loss-night-eating-week-first-water-124428

Är jag en tant?

När blir man tant? Gör det ont? Kommer jag plötsligt äta småkakor, knyppla och bära blommiga klänningar med kappa och pälskrage?

Den moderna tanten är enligt mig en cool tjej på 45+ som kan med och göra och säga vad hon vill.

Jag blev nog tant enligt den definitionen när jag slutade bry mig om vad alla tycker om mig, mitt hem och mina kläder, när jag utan att blinka kunde säga till en kille eller man –Fan vad snygg du är och mena det utan att bli nervös för att han skall tro att jag vill nåt….

All denna oro om vad alla tycker om allt som har styrt mycket av ens liv är bara borta och det är så jävla skönt att bara få vara sig själv en stund 🙂

När man väl har släppt allt detta så går det snabbt utför 😉

Jag skaffade broddar för några år sen…ja broddar, sånna där fula grejer man sätter fast på skorna för att slippa bryta benen när man är ute på vintern.
Visst fick jag kommentarer om dessa i början, dom var ju varken snygga eller speciellt coola MEN jag kunde gå utan att se ut som om jag hade gjort på mig trots isiga gator J

Nu görs det även snygga broddar… så till alla som har häcklat mina, ni behöver inte vara avundsjuka på att jag vågar, gå och köp snygga egna.

broddar springyard broddar

Nästa fula grej som dök upp i garderoben var reflexer.
Jag hamnade vid två tillfällen bakom bilar som hade kört på en gående utan reflexer och bestämde mig för att jag hellre syns än blir överkörd. Livet är liksom helt ok och jag kände inte att jag var riktigt klar att kasta in handduken ännu.

Nu har jag på rent trots utvecklat den hyfsat diskreta reflexen till reflexväst när jag är ute och går. Inte fan är den snygg, men syns det gör jag 🙂

När jag och Sofia är ute och går tidiga mornar och sena kvällar så ser vi ut som två gigantiska minions och lyser upp tillvaron för de fåtal bilister som är ute på våra vägar. En och annan gång har dom trott att vi tillhör ordningsmakten och saktat ner till nästan krypfart förbi oss.

Reflexvast

Nu kommer vi till min piece de resistance Dramaten, alltså en shopping vagn på hjul som påminner om den stora resväskan i förrådet.

dramaten

Denna fantastiska uppfinning hittade in i mitt hem efter att jag hade gjort mig av med bilen.

När man bor centralt och skall handla så får man antingen handla 5 saker i taget eller köpa sig en Dramaten om man inte skall töja ut armarna till oigenkännlighet.

Jag älskar den, men jag skall inte ljuga….det tog emot att köpa den och jag höll mig till en diskret svart istället för att bejaka min inre tant och gå loss på leopardmönstrat 🙂
Jag samlade mod och intalade mig själv att om någon kan göra den cool så är det jag…
Dom första rundorna till affären var lite jobbiga och jag kände mig lite utlämnad och naken med min shoppingvagn, men nu så skiter jag i vad alla tycker DEN ÄR GRYM!!!

Så bejaka er inre tant och va er själva åtminstone då och då 🙂

 

 

Nykter

Anledningen till denna texten är denna lilla film om att vara nykter som jag såg i en reklampaus häromkvällen, den är kul men med en allvarlig underton och jag kände igen mig så in i bänken.

Jag har aldrig haft problem med att gå ut nykter eller att vara i krog miljön utan att dricka, under en massa år när jag och sonen bodde på landet så fick jag välja på att antingen stanna hemma eller gå ut nykter på krogen.
Alternativet att ta taxi fanns inte med på kartan, då hade varje krogkväll slutat på minst en 1000-lapp och det hade jag inte råd med.

När jag var ute dessa kvällar så fick jag alltid mängder med kommentarer som;
Va, dricker du inte?
Är du nykterist eller?
Men, skall du inte ha en liten drink?
Kom igen nu, det är mycket roligare om du dricker.
Du kan väl ta ett glas vin bara.

Resultatet av detta blev att jag lärde mig att dricka sånt som såg ut som drinkar för att hålla folk borta, men det är ju helt sjukt att man inte skall få välja själv.
Jag är absolut inte nykterist och tar gärna ett glas eller flera då och då, men jag vill gärna välja själv 🙂

När man googlar på detta så radas det upp poster med folk som skriver att dom aldrig skulle gå ut nyktra.
Det är sida upp och sida ner med fruktansvärda upplevelser på krogen bara för att dom var nyktra 🙂
Ingen skriver dock om fördelarna…

Du ser tydligt hur alla ser ut, detta krymper visserligen dejting poolen rejält men det får det vara värt.
Du blir inte den där jobbiga människan som står 3 cm från ansiktet på folk och berättar oönskade sanningar för dem och behåller antagligen några fler vänner.
Du stoppar inte i dig onödig nattamat på pizzerian eller kebaben.
Du minimerar risken att vakna upp i en annan säng än din egen och slipper Walk of Shame dagen efter.
Walk of shame…just saying 😉

walk of shame

Är det verkligen så hemskt att gå ut eller på fest nykter? Vad tycker ni?

Beach 2016 – del 1

Young woman reading a book at the beach

Efter lite självrannsakan så inser jag att jag inte bara vill ha en fantastisk personlighet.
Visst är den en fantastisk tillgång, men kanske inte det första man tänker på när jag skrider fram i en bikini på stranden…beach 2016 ångesten har gjort sig påmind.

Istället för att som alla andra vänta till nyårsdagen med att ta tag i mig själv, så beslöt jag mig för att ge mig ytterligare en månad för att ha en chans att komma i form innan vinterkläderna skall skalas av och beach 2016 är ett faktum.
Därmed blev starten den 1 december för operation make over, för nu jäklar skall tanten komma i form om jag så skall stupa på kuppen!
Nu har jag tagit fasta på ett par grejer när det gäller träning och tydligen så är en av alla 1000 bra grejer där ute, morgonträning.
Nu gillar jag inte att träna ensam och vill ha sällskap av Sofia som börjar jobba 07.30, så det blev tidig sänggång 22.00.

Okristligt tidigt

Jag vaknade före 5 och låg sen kvar och snurrade till 05.30 innan jag kastade mig ur sängen, drog på mig kläderna samtidigt som en yrvaken Elsa sitter i sängen och betraktar mig med en undrande blick.
På med skor, mössa och sexig reflexväst på mig och koppel på Elsa innan vi möter upp Sofia den klart osunda tiden 05.45 för en rask promenad.

Det var kallt men vi fick upp värmen efter ett tag och gick och kände oss jäkligt duktiga i 4,5 km, det är något speciellt med att hasa sig ur sängen svintidigt på morgonen och gå ut och träna. Det känns som att man är värd ett pris för sin duktighet, typ ett simborgarmärke fast för morgonpromenaden 🙂

Det där satt i hela förmiddagen och sen gick jag ut en 4 km runda på lunchen också, Elsa var givetvis med…men sen har hon inte gjort många knop det lilla livet…

Nu är klockan faktiskt över 22 och jag skall lägga ifrån mig datorn och lägga mig, nu behöver jag inte gå upp så okristligt tidigt imorgon eftersom min partner in crime börjar jobba ännu tidigare och det finns gränser för hur tidigt man kan gå upp.
Men omkring 7 tänker jag nog ta mig ut och hoppas att jag får med mig Elsa på en runda, nu gäller det att ligga i så att jag inte tappar motivationen.

Fortsättning följer, beach 2016 – here I come

Young Woman Jogging on Boardwalk Santa Monica Beach

,

Julklappsjakten

Julklappsjakten ligger högt upp på topplistan över saker jag hatar att göra tillsammans med att försöka vika dra-på-lakan snyggt och att para ihop strumpor.

Jag skall berätta varför:

Under december så blir det helt plötsligt ett övermått av trafik överallt, i stan, köpcentra och utanför varenda matbutik. Detta leder naturligtvis till en brist på parkeringsplatser, vilket automatiskt eskalerar till ett krig om dessa.
När jag väl har tagit mig från A till B i ett tempo som hade fått en sköldpadda att framstå som snabb, så glider jag in på arenan (parkeringen)

Parkering i December är en fantastisk kombo av Demolition Derby, Hunger Games och Flugornas herre.

Jag snurrar varv efter varv tills jag slutligen får syn på en bil som skall åka, jag skyndar mig för att bli först men är inte ensam… det dyker upp en bil från andra hållet. Nu blir det nervpirrande, vilket håll backar bilen ut åt, backar hen fel så kanske hen blockerar mig.
Har personen i den andra bilen sett att jag står där och blinkar eller kommer den icke-blinkande gärningsmannen smyga in och sno platsen om hen får chansen…

Om detta händer kommer jag att frestas att glömma allt som har med julfrid och fred på jorden att göra och skrapa upp sidan av puckots bil med min bilnyckel…svar JA

När jag äntligen har fått tag i en parkering så måste jag lämna min bil där det fortfarande råder ett bedrägligt lugn för att kasta mig ut i ett hav av hysteriska människor på jakt efter den perfekta julklappen.

parking-lot

Inne i köpcentret bombaderas jag av julmusik…förstå mig rätt här, jag gillar faktiskt julmusik men i kombination med den lätt psykotiska mardrömmen av ett köpcentra veckorna innan jul så får Carolas julskiva på hög volym det att krypa i kroppen på mig.

Lager av kläder

Vi bor ju uppe i norr så varma kläder måste man ha för att inte frysa på vägen till affären, men att springa runt och köpa saker gör mig varm och svettig så nu börjar den årliga jul strippen.

Först ryker jackan som jag knyter runt midjan så att den ser ut som en midjeväska…för att få lite svalka.
Några minuter senare börjar jag svettas igen åker fleecetröjan av, den knyts över jackan för att verkligen markera mina svällande höfter.
Sist åker mössan av, den försöker man undvika att ta av bland folk så länge det går av goda skäl. Nordiskt fint hår och mössa är inte en match made in heaven…när mössan tas av ligger luggen som slickad mot skalpen och resten av håret står ut som en plym av statisk elektricitet.
Vid detta laget, så är alla tillfälliga åskådare i butiken fundersamma över varför jag trodde att denna look var snygg på mig.

På väg ut

När jag väl har överlevt shoppingen, skrikande barn och kassakön så kommer kön till inslagningsdisken, skall man behöva stå i en kö som är lika lång som den utanför Ullevi inför en Stoneskonsert för att köpa omslagspapper och tejp i en maskin för 5 kr metern.
Det är en deprimerande sak med att bli vuxen, att stå i kö för att göra något som du inte ens vill göra.

Lite som att vänta i telefonkö fast på riktigt, men istället för ett vackert panflöjts solo så får du stå ut med ett julsångsmedley som går på loop om och om igen. När kön är riktigt lång så tvingas man till lite obekvämt småprat med folk man inte känner

”Jag ser att du köpte present tejp istället för vanlig tejp, gör det verkligen skillnad? Tror du att den här silvertejpen matchar detta papper? ”

Varje år säger jag att jag skall köpa alla klappar tidigt för att slippa eländet och få behålla något av min värdighet och julkänslan, men icke…det blir  ”same procedure as every year”

Julklappsjakten…here I come

White christmas