Inlägg gjorda av Jessica

Vanlig jävla mat

Dom senaste säg 10 åren så har min vikt sakta men säkert ökat.
Det hände inte plötsligt utan kilona smög sig på och jag kunde fortsätta ha samma storlek på kläder ganska länge.
Under långa perioder har jag tränat och hållit koll på kosten utan att det egentligen har hänt något, vikten hade helt enkelt fastnat. Nu har jag haft ett år när hälsan och motivationen har varit på botten och då helt plötsligt så började det hända grejer och en dag så vägde jag till min fasa lika mycket som när jag var höggravid.

Nu har jag läst om olika metoder gällande kost och träning så att ögonen blöder och vill skrika rakt ut, KAN JAG BARA FÅ ÄTA VANLIG JÄVLA MAT!

Så här ser det ut med några av motsatserna, så vem fan har rätt??

Ät lite och ofta  –   Ät bara när du är hungrig, undvik onödiga mellanmål
Ät lågkolhydratkost  –  Du behöver kolhydrater för att orka träna och må bra
Stenåldersdieten är grejen  –  Ät inte för mycket nötter
Ät tre frukter om dagen  –  Ät inte för mycket frukt, dom innehåller för mycket socker
Ät mat med lite fett   –  Du behöver fett för att förbränna fett

mat-att-undvika

aaaarrrrgggghhh

Det var fan bättre förr (och roligare)

När jag var som smalast vägde jag mellan 4 – 56 kg, detta var alltså dom första 35 åren av mitt liv.
Då åt jag vanlig mat som kotlett med potatis och sås, spagetti med köttfärsås, kyckling med ris och currysås, falukorv med makaroner, ägg, bacon, och ibland 6 mackor till middag.
När vi pratar mackor så var det inget nyttigt barkbröd utan Barkis eller Skogaholmslimpa som gällde, gärna med medvurst, ost eller skinka på.
Rätt ofta slank det ner fika,chips och smågodis t.o.m. en läsk slank ner då och då…
Mat förr

Det fanns något som kallades 11 kaffe och eftermiddags fika hos mormor som kunde avnjutas på helgerna, inte ett nyttigt mellanmål så långt ögat såg.
Det var rejäla grejer som vetelängd, smörbullar, munkar och 7 sorters kakor som sköljdes ner med saft, kaffe eller te.

Visserligen säger alla att man har bättre förbränning som ung och visst rökte jag tills jag var 38 år, men det kan väl inte vara hela sanningen….eller?

Vad gör jag nu…

Jag kan ju inte gå tillbaka och bli ung och börja röka igen är ju egentligen inte ett alternativ, så då är frågan hur jag skall göra.
Skall jag gå bananas och äta som förr och hoppas att jag inte är nästa kandidat till  Biggest Loser 2016 eller skall jag välja en kosthållning som utesluter allt och leva på broccoli, kvarg, barkbröd och lite quinoa????
Hjälp

,

Ragga

ragga

Att ragga är en konst som få behärskar och vi slutar aldrig att förvånas över det vi hör när vi jobbar på krogen.

Skillnaden på att jobba och vara ledig på krogen är markant, som personal är man mer lättillgänglig då det finns en naturlig anledning till kontakt. När det är så lätt att prata med objektet så skulle man kunna tro att raggningen blir mer genomtänkt och kanske t.o.m. imponerande, men ack nej….

Här kommer lite varianter på snygga one liners levererade över bardisken som vi aldrig skulle få höra om vi vore ute som gäster.

Tjena kexet, står du här och smular
Du är schåååå schnyygggg
Du har så snygga bröst (jag har inte urringat på jobbet)
Den drinken får du gärna blanda hemma hos mig
Du är så sexig i dina glasögon
Kommer du hit ofta….(jag jobbar här)
ragga1

Jag: Tack för komplimangen men du är lite för för ung för mig
Gästen: Hjärtat, åldern är bara en siffra

Jag: Det kostar 50 kr
Gästen: men om jag lägger till 2 nollor så kan vi ….

Gästen: Jag är visserligen gift, men kan du tänka dig att hångla lite…
Jag: Nooooo

Vi kan tillägga att vi uppskattar ärligt menade komplimanger, dom värmer själen och förgyller vår vardag, men raggningsreplikerna har ännu inte nått en nivå som gör att man ens överväger att gå hem med någon.

Tips från coachen:
Var inte sliskig, det funkar bara om motparten är lika full som du
Om du verkligen gillar någon i personalen, ragga inte på fyllan…det blir aldrig bra
Var dig själv och ge henne eller honom en komplimang
Ragga inte när din flickvän står bredvid…
Det ingår i vårt jobb att vara trevliga och le, det betyder inte att du har halva inne

Söndagsbrunch hemma

Efter en tuff vecka var vi äntligen lediga idag och eftersom vi inte hann med en brunch igår så fick det bli en idag.
Vårt vanliga brunchställe är stängt på söndagar så vi fick fixa det själva 🙂

Vi drog iväg till Ica för att inhandla allt som behövdes till världens bästa brunch.
Ägg, bacon, våffelsmet, glass, frukt och prinskorv hamnade i kundkorgen och resultatet blev fantastiskt. Hade någon sett oss vid matbordet så hade dom beskrivit synen av oss ”som barn på julafton”
Det blev en timmes fantastiskt svullande av bacon, stekta ägg och grymma priskorvar som sedan toppades med våfflor serverade med  glass, jordgubbar. Som avslutning på matorgien en liten fruktsallad… och en behaglig rysning av välmående 😉

Efter brunchen inföll en total matkoma med oss på rygg i varsin soffa, då drar jag fram datorn och tycker glatt att vi kan väl ta och skriva lite på bloggen.
Jag möts av ett tungt grymtande från den andra soffan som jag tolkar som dra åt …. 🙂
Sofia brukar förstå min kreativitet, men jag tror att jag tog det lite för långt när jag försökte få ur henne något fiffigt efter den måltiden 🙂

Det kommer att ta resten av söndagen och möjligen delar av måndagen att smälta måltiden, men det var det värt.

Nästa vecka försöker vi äta vår brunch ute, då får man en mer väl avvägd mängd mat på tallriken och slipper disken  🙂

Hur man ser på sig själv

Jag hakade på utmaningen att lägga upp 5 bilder äldre än 15 år på Facebook…

Nu började äventyret att plöja igenom gamla album med fysiska bilder, alltså bilder man kan ta på för er som inte har sett detta fenomen 😉
Jag var beredd på att rata dom flesta bilderna som jag fick fram eftersom jag kom ihåg hur jag så ut på den tiden, så döm om min förvåning när jag insåg att jag faktiskt var snygg på bilderna som dammades av.

Det är helt galet vad snygg jag var i 20-års åldern, varför i hela friden insåg jag inte det förrän 25 år senare…
Jag blir riktig förbannad på mig själv för jag minns mycket väl hur självkritisk jag var och gick och nöp mig i inbillat fläsk…jag vägde drygt 50 kg och var 170 cm, så någon övervikt var det inte att tala om.

Nu har jag upptäckt något annat som är lite mer skrämmande…jag har alltid skyllt min singelstatus (som har inträffat lite då och då genom åren) på att jag inte är snygg nog, men det är jag ju tydligen och då måste det ju bero på något annat….Min personlighet!

Satan, hade nog hellre varit mindre snygg och trevlig än tvärtom 🙂 men sent skall syndaren vakna och nu skall det odlas personlighet 🙂

Superkvinnor

Jag förvånas över hur yngre kvinnor får ihop livspusslet med alla nya krav som finns idag…

När jag fick barn för hårresande 23 år sedan så var jag mammaledig, ja alltså det som heter föräldraledig idag…under 1 år och 5 månader var jag hemma med Daniel. Jag hade inga andra krav i min vardag än att se till att han var mätt, ren och lycklig, möjligen såg jag till att det fanns mat på bordet och att hemmet inte var en total miljökatastrof innan mannen kom hem från jobbet.

Denna uppdelning var helt ok för mig och eftersom jag pluggade så var det ekonomiskt bättre att hans pappa jobbade och vi hade råd med blöjor 🙂

Dom andra mammorna och jag pratade aldrig om mammaträning eller bantning vid sandlådan, vi hade inga mobiler eller datorer så vi lekte oss faktiskt i form med våra barn.
När det gällde kosten så var det nog ett under att vi lyckades få i oss någon mat på dagarna, så dieter var inte uppe på agendan.

Jag kan inte minnas att någon någonsin nämnde ordet egentid, hela livet cirklade runt familjen och vännerna och att det skulle vara fel slog oss aldrig.

Jag var ensam med min grabb från att han var 5 år, jag jobbade heltid och var aldrig först men heller aldrig sist när jag hämtade honom på dagis vid 17-17.30
Han hade det bra på sitt dagis där han fick leka och pyssla med sina kompisar och fröknar, när vi kom hem lagade vi mat tillsammans, pratade om våra dagar på jobb och dagis, tittade på barnprogram eller läste en bok tills det var dags att sova.
Jag hade aldrig dåligt samvete för att jag jobbade, det var en del av livet.

Nu skall man vara mamma, smal, vältränad, fixa hår/ naglar/ fransar, man skall ha egentid, göra karriär och göra härliga weekendresor med sin man för att inte tappa bort varandra.
Det är en vacker tanke, men det känns som att man i all denna stress tappar bort barnen och familjen.
För att pusslet överhuvudtaget skall gå ihop så måste mor och farföräldrar ställa upp och hämta/lämna på dagis, ta barnen på helger så att man kan vårda relationen…
Jag kan dock inte se att samma kravlista finns på männen, deras vardag ser i mina ögon mer eller mindre likadan ut som när jag fick barn.

Jag blir ledsen när jag ser en del föräldrar med sina barn på lekplatser idag, dom leker inte med barnen eller ser dem egentligen, hela uppmärksamheten upptas av mobilen eller paddan. Samma ser man på barnens aktiviteter, föräldrarna är där fysiskt men inte mentalt.
Varför stressar ni livet ur er för att vara först att hämta på dagis(förskola) och hinna vara med på alla aktiviteter om ni ändå inte tänker vara närvarande…
Det skär i hjärtat när man ser barnen försöka få sina föräldrars uppmärksamhet och misslyckas.

Ibland vill jag säga till unga föräldrar att koppla av och njut av livet, njut av era barn och ta vara på de åren när dom är små.
När dom är små så är ni deras hjältar och dom vill inget hellre än att vara med er, vänta inte med att inse detta tills dom är så stora att dom inte vill längre.

Mammor, ni behöver inte vara superkvinnor. Det är helt ok att inte vara 100 % perfekt hela tiden.
Barnen älskar er inte för det yttre utan för den ni är på insidan, dom bryr sig inte det minsta om fransar, naglar eller kläder.
Barnen vill bara att ni ser dem och är närvarande fysiskt och mentalt.

 

,

Semester i Alanya

Under våren diskuterades det friskt om vart vår semester skulle spenderas, jag valde att kasta in handduken och lita på Sofias omdöme om plats och hon litade på mig vid valet av hotell.

Det blev två fantastiska semesterveckor i Turkiet, närmare bestämt på Sunprime Alanya beach i Alanya, ett magiskt litet hotell precis på stranden med alldeles fantastisk personal.
stranden vid sunprime alanya beach  personalen

Rummet eller juniorsvit som det kallas är perfekt med snygg design och det viktigaste av allt, AC i båda rummen…det behövdes när temperaturen ute var nätta 42 grader i skuggan.
Varje morgon börjades med en härlig frukostbuffé innan vi intog våra platser under parasollet på stranden, ligga utanför var inte att tänka på i den värmen. Personalen servade alla på stranden med kalla drycker, frusna handdukar, frukt och glass under dagarna, en semester värd namnet 🙂

Hamam

Jag fick också uppleva min första Hamam, underbart och en perfekt början på semestern för kroppen.
Innan Hamamen så hade vi en liten diskussion gällande Happy endings och om det finns även för kvinnor. Inte för att det var det vi ville ha, men rent intressemässigt så undrar man  ju hur det hela går till.
När vi anländer så blir vi visade till själva tvätteriet och där väntar 2 damer på att skrubba oss rena och vi blev onekligen rena som aldrig förr. Efter tvagningen så var det relax och sedan massage.
När vi lägger oss på varsin brits så kommer det in två män och vi kommer båda att tänka på samtalet som vi hade tidigare gällande sk. happy endings och börjar skratta ohämmat. Vi skrattar så att tårarna rinner och stämningen blir väldigt avslappnad. Den ena av massörerna slappnar dock av väl mycket och går verkligen all in, resultatet blir en total chock för Sofia… jag hör en häftig inandning…tittar upp och ser ett chockerat ansikte.
Sofia rycker till som en fisk på torra land och massören inser sitt misstag och masserar vidare som om inget har hänt.

Jag har aldrig skrattat så i hela mitt liv och vi garvar läppen av oss varje gång vi pratar om det. Det skall tilläggas att massören fick sluta omgående och sågs inte till något mer.

Renskrubbad och masserad var man redo att inta stranden och skaffa den där perfekta solbrännan som skulle sitta i lite längre än till landningen på Landvetter… 🙂
Men gällande happy endings så är vi fortfarande lyckligt ovetande 😉

Veckorna här flöt på i sakta mak, med långa dagar på stränderna och sköna promenader på kvällarna med stopp på våra favoritrestauranger. Lite shoppping klarades av på slutet och några ”designer” väskor har hittat nya hem i Sverige.
Nya vänner har vi också träffat bland lokalbefolkningen och det måste jag säga att jag starkt rekommenderar, att umgås med personer som bor på orten ger din semester en helt annan dimension.

Vi har redan bokat nästa semester och reser till samma plats!

Semester sofia