Superkvinnor

Jag förvånas över hur yngre kvinnor får ihop livspusslet med alla nya krav som finns idag…

När jag fick barn för hårresande 23 år sedan så var jag mammaledig, ja alltså det som heter föräldraledig idag…under 1 år och 5 månader var jag hemma med Daniel. Jag hade inga andra krav i min vardag än att se till att han var mätt, ren och lycklig, möjligen såg jag till att det fanns mat på bordet och att hemmet inte var en total miljökatastrof innan mannen kom hem från jobbet.

Denna uppdelning var helt ok för mig och eftersom jag pluggade så var det ekonomiskt bättre att hans pappa jobbade och vi hade råd med blöjor 🙂

Dom andra mammorna och jag pratade aldrig om mammaträning eller bantning vid sandlådan, vi hade inga mobiler eller datorer så vi lekte oss faktiskt i form med våra barn.
När det gällde kosten så var det nog ett under att vi lyckades få i oss någon mat på dagarna, så dieter var inte uppe på agendan.

Jag kan inte minnas att någon någonsin nämnde ordet egentid, hela livet cirklade runt familjen och vännerna och att det skulle vara fel slog oss aldrig.

Jag var ensam med min grabb från att han var 5 år, jag jobbade heltid och var aldrig först men heller aldrig sist när jag hämtade honom på dagis vid 17-17.30
Han hade det bra på sitt dagis där han fick leka och pyssla med sina kompisar och fröknar, när vi kom hem lagade vi mat tillsammans, pratade om våra dagar på jobb och dagis, tittade på barnprogram eller läste en bok tills det var dags att sova.
Jag hade aldrig dåligt samvete för att jag jobbade, det var en del av livet.

Nu skall man vara mamma, smal, vältränad, fixa hår/ naglar/ fransar, man skall ha egentid, göra karriär och göra härliga weekendresor med sin man för att inte tappa bort varandra.
Det är en vacker tanke, men det känns som att man i all denna stress tappar bort barnen och familjen.
För att pusslet överhuvudtaget skall gå ihop så måste mor och farföräldrar ställa upp och hämta/lämna på dagis, ta barnen på helger så att man kan vårda relationen…
Jag kan dock inte se att samma kravlista finns på männen, deras vardag ser i mina ögon mer eller mindre likadan ut som när jag fick barn.

Jag blir ledsen när jag ser en del föräldrar med sina barn på lekplatser idag, dom leker inte med barnen eller ser dem egentligen, hela uppmärksamheten upptas av mobilen eller paddan. Samma ser man på barnens aktiviteter, föräldrarna är där fysiskt men inte mentalt.
Varför stressar ni livet ur er för att vara först att hämta på dagis(förskola) och hinna vara med på alla aktiviteter om ni ändå inte tänker vara närvarande…
Det skär i hjärtat när man ser barnen försöka få sina föräldrars uppmärksamhet och misslyckas.

Ibland vill jag säga till unga föräldrar att koppla av och njut av livet, njut av era barn och ta vara på de åren när dom är små.
När dom är små så är ni deras hjältar och dom vill inget hellre än att vara med er, vänta inte med att inse detta tills dom är så stora att dom inte vill längre.

Mammor, ni behöver inte vara superkvinnor. Det är helt ok att inte vara 100 % perfekt hela tiden.
Barnen älskar er inte för det yttre utan för den ni är på insidan, dom bryr sig inte det minsta om fransar, naglar eller kläder.
Barnen vill bara att ni ser dem och är närvarande fysiskt och mentalt.

 

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *