Inlägg

Snart dags att fylla 50- Hur gick det till?

Jag har hört rykten om att fylla 50 är något slags milstolpe. och jag antar att det är inte alltför långt från sanningen. Jag menar, jag överlevde min tvåårstrots, mina tonår, min egen tonåring och 20-års åldern …. sen blir det lite suddigt och ”Vuxenlivet” tog kontrollen över mitt liv. Jag gifte mig, skaffade barn, skilde mig, gjorde karriär, tjänade pengar och skaffade mig skulder att betala.
Jag var upptagen, upptagen, upptagen, och sen för omkring ett och ett halvt år sedan hör jag en avslappnad kommentar från min kära syster som skickade chockvågor genom min hjärna.

”Jag fattar inte att vi snart skall fylla 50, hur fan gick det till? ”
Jag reagerade med en bedövande tystnad, hur verkligen?

Panik, tårar, Femtio? Femtio! Mina bästa år … borta, bara så där när jag inte ens såg?
Fan, fan, fan ta dig tiden! Du är odödlig, och jag hatar dig för det är inte jag.

Nu närmar jag mig 50 med stormsteg, det är bara 2 veckor kvar för mig MEN min älskade syster fyllde redan 50 i April 2016….lite skadeglad är jag nog i sann lillasyster anda 🙂

Helt seriöst så undrar jag vad fan som hände…när jag var 20, typ igår så var 30 lastgammalt och att fylla 50 var så nära döden man kunde komma. Trots detta så känner jag mig högst levande, kan det vara så att 50 är det nya 30 😉

För att muntra upp mig själv och mina jämnåriga medsystrar så har jag skrivit ner 5 skäl till varför 50 är magiskt,  här kommer dom:

  1. Du är fri
    Någon gång under det senaste decenniet(förhoppningsvis) har barnen tagit studenten och flyttat ut, vilket i sig är den största löneförhöjning du någonsin fått.
    Du kan gå loss på resor, kläder och givetvis skönhetsvård utan att få samvetskval.
  2. Du är fortfarande ung.
    När jag var yngre så trodde jag skulle bli annorlunda när jag blev äldre och att jag helt magiskt en dag skulle bli en äldre version av mig själv. Musiksmaken skulle ändras och jag skulle plötsligt klä mig ”äldre”
    Men icke, insidan känns exakt som när jag var 25(men lite smartare), det är bara utsidan som har tagit lite stryk.
    Detta kan dock också åtgärdas idag om man vill…och har råd.
    Jag lyssnar fortfarande på samma musik, även om jag på senare år även lärt mig att uppskatta Sinatra& Co. Jag har fortfarande samma dåliga omdöme när jag festar och kan ses ta en shot eller två (tre, fyra) Jag tycker fortfarande att samma killar är snygga, fast dom nu åldersmässigt är i nivå med barnarov.
  3. Du säger vad du tycker
    Detta kan vara så kul. Jag menar, på riktigt hysteriskt roligt. Och jag önskar att jag hade lärt mig detta för tjugofem år sedan!
    När jag var yngre, slösade jag bort så mycket tid på att oroa mig för vad alla skulle tycka och tänka om mig. Jag orkar inte ens tänka på hur många gånger jag varit tyst när jag borde ha sagt något, eftersom jag ville passa in och ville bli omtyckt.
    Jag har haft en hel del vänner genom åren som inte var riktiga vänner. Jag har då och då varit som en fyrkantig kloss som skall passa in i ett runt hål, bara för att bli omtyckt av människor som jag egentligen inte riktigt gillar. Hur galet är inte det?
    Jag har insett att det är okej om varje enskild person på planeten inte gillar mig. Vilken uppenbarelse! Det är egentligen självklart, men när man är tjugofem är det mycket mer en liv eller död situation att vara omtyckt  än det är nu, nästan två och ett halvt decennium senare.
    Nu säger jag vad jag tycker och tänker, inte för jag att är en bitch… eller kanske lite…:)
    Jag orkar inte med att försöka kontrollera människors uppfattning om mig genom undanflykter. Det är ansträngande och jag har varken tid eller ork för det.
    Det du ser är vad du får, om du gillar mig, nice. Om inte… ja, gå vidare
  4. Unga människor tror att du är klokare än du är 🙂
    De flockas till mig för att få råd om män (eller kvinnor); De kommer till mig för en axel att gråta mot. De anförtror saker till mig som dom ”aldrig skulle kunna berätta sina föräldrar”. De frågar mig hur man hanterar jobbiga livssituationer.
    Jag är nu innehavare av mystisk kunskap, liksom hur världen såg ut innan internet. Jag delar med mig av fantastiska berättelser, som den gången på den mörka medeltiden när jag fick punktering och mobiltelefoner inte hade uppfunnits ännu. De ser på mig med en känsla av vördnad när jag försöker förklara hur det var att bo hemma och vänta vid telefonen för ”att en kille” skulle ringa.
    Det är obetalbart när man ser blicken av misstro när jag försöker förklara sådana arkaiska begrepp som telefonboken, TV utan fjärrkontroll och kortregister och dom förundras över min förmåga att komma ihåg telefonnummer.
  5.  Du är stark
    När man nått denna aktningsvärda ålder så har man kastats runt i livets flipperspel lite … eller mycket. Man har haft hunnit både ramla av och klättra tillbaka på hästen många gånger. Under dina närmare 50 år så har du testats känslomässigt, personligt, äktenskapsmässigt, barnmässigt, ekonomiskt, hälsomässigt och lite till. Du vet vad du skall oroa dig över och vad som inte är värt mödan. Du har utvecklat en ”jag ger fan i vilket” gen och vet vad du skall lägga din energi på och vad du bara skall ge fan i.

 

,

Ålder och självkänsla

För ganska många år sedan satt jag och tittade på  Oprah när hon firade sin 50-års dag, då berättade hon väldigt öppet om självkänsla, sin uppväxt och sitt liv. Det som fastnade och som jag då förundrades över var hennes uttalande om att hon först nu hade hittat sig själv.
Jag kunde då inte riktigt förstå hur man kunde gå genom halva sitt liv och vara så framgångsrik utan att veta vem man är.
Nu börjar jag dock förstå vad hon menade och kanske är det som med det mesta i livet att man måste uppleva det för att förstå 🙂

oprah-winfrey-jpg

Självkänsla

Jag har dom sista åren börjat nysta i min uppväxt som periodvis var ganska traumatisk med en alkoholiserad mamma och frånvarande pappa. Min mormor fanns alltid i närheten så att jag hade en mjuk plats att landa på, men otryggheten och barnagan satte sina spår och jag växte upp till en tjej/kvinna med extremt dålig självkänsla.
Den har hållit mig tillbaka på det personliga planet, men yrkesmässigt har jag alltid presterat och varit självsäker…vilket är en märklig kontrast.
Problemet med dålig självkänsla är att andra snappar upp det och utnyttjar det, vilket i sin tur leder till nya relationer som följer samma dåliga mönster.
Jag började jobba med mig själv för några år sedan och har gjort en hittills ganska makalös resa inombords och idag kan jag ärligt säga att jag tycker om mig själv.

Det tar tid att nöta bort gamla vanor och jag tycker fortfarande då och då att jag är ful och inte duger, men dom tillfällena blir färre och färre.
Trots att jag har jobbat alldeles för mycket dom sista tre åren så har ändå jobbet på krogen gett mig oerhört mycket. Första året var tufft, men sen har jag mött människor som har berikat mitt liv enormt mycket och gett mig en helt ny bild av mig själv.

Nu är jag där jag önskar att jag hade varit när jag var 25 år, jag har insett mitt eget värde och att jag hör och häpna inte är fulast i byn…
Numer får jag ofta kommentarer om att jag ser så glad ut och jag är GLAD för det mesta och lycklig för att jag äntligen har hamnat rätt i livet.
Profil

MEN jag har hamnat i någon slags mystiskt åldersvakuum…jag vet hur gammal jag är men insidan och utsidan matchar inte längre varandra och min hjärna vill inte riktigt greppa läget.

Åldersfixering

Vi är extremt åldersfixerade i Sverige och vi förväntas säga hur gamla vi är i alla situationer och rapa ur oss vårt personnummer i tid och otid… men varför är siffran så jävla viktig?
Vad säger siffran egentligen…jag möter ofta personer i min ålder som inte är vuxna och unga människor som är väldigt kloka, så det kan inte vara erfarenhet eller klokhet som bedöms.
Är det rynkorna…eller är det bara så att vi Svenskar måste dela upp människor i åldersfack för vår egen bekvämlighet?
Jag får ofta frågan av gäster i restaurangen om åldersgräns och hur gamla personer som bruka komma till oss.
Det är främst äldre gäster (kvinnor) som inte vill beblanda sig med yngre…
Om vi har 30 ”medelålders” kvinnor i lokalen och det kommer in 10 unga tjejer, då går dom äldre vidare….”för att det är så ungt här” och jag förstår helt ärligt inte varför.

Jag får aldrig frågan om hur gammal jag är när jag är utomlands, men jag hör mig själv fråga andra och hör liksom hur åldersfrågan poppar upp huvudet i tid och otid.
Högst irriterande ovana som jag måste sluta med, för egentligen så spelar det ingen roll hur gamla dom eller jag är om vi har kul när vi umgås!

När jag var på semester med Sofia i maj så träffade vi en fantastisk kvinna, hon var glad, aktiv, full av liv och hon kunde festa mig under bordet utan att blinka.
Denna magnifika underbara kvinna var 70 år, men hon lät inte det stoppa henne 🙂 Hon kastar sig ut i livet med öppna armar och bara tar för sig, ger sig ut på äventyr och dejtar yngre män…som i hennes fall är drygt 50 år 😉
Jag har bestämt mig för att jag vill vara som henne, redan nu!

  JOANCOLLINS_NUMBERS age