Inlägg

,

Ålder och självkänsla

För ganska många år sedan satt jag och tittade på  Oprah när hon firade sin 50-års dag, då berättade hon väldigt öppet om självkänsla, sin uppväxt och sitt liv. Det som fastnade och som jag då förundrades över var hennes uttalande om att hon först nu hade hittat sig själv.
Jag kunde då inte riktigt förstå hur man kunde gå genom halva sitt liv och vara så framgångsrik utan att veta vem man är.
Nu börjar jag dock förstå vad hon menade och kanske är det som med det mesta i livet att man måste uppleva det för att förstå 🙂

oprah-winfrey-jpg

Självkänsla

Jag har dom sista åren börjat nysta i min uppväxt som periodvis var ganska traumatisk med en alkoholiserad mamma och frånvarande pappa. Min mormor fanns alltid i närheten så att jag hade en mjuk plats att landa på, men otryggheten och barnagan satte sina spår och jag växte upp till en tjej/kvinna med extremt dålig självkänsla.
Den har hållit mig tillbaka på det personliga planet, men yrkesmässigt har jag alltid presterat och varit självsäker…vilket är en märklig kontrast.
Problemet med dålig självkänsla är att andra snappar upp det och utnyttjar det, vilket i sin tur leder till nya relationer som följer samma dåliga mönster.
Jag började jobba med mig själv för några år sedan och har gjort en hittills ganska makalös resa inombords och idag kan jag ärligt säga att jag tycker om mig själv.

Det tar tid att nöta bort gamla vanor och jag tycker fortfarande då och då att jag är ful och inte duger, men dom tillfällena blir färre och färre.
Trots att jag har jobbat alldeles för mycket dom sista tre åren så har ändå jobbet på krogen gett mig oerhört mycket. Första året var tufft, men sen har jag mött människor som har berikat mitt liv enormt mycket och gett mig en helt ny bild av mig själv.

Nu är jag där jag önskar att jag hade varit när jag var 25 år, jag har insett mitt eget värde och att jag hör och häpna inte är fulast i byn…
Numer får jag ofta kommentarer om att jag ser så glad ut och jag är GLAD för det mesta och lycklig för att jag äntligen har hamnat rätt i livet.
Profil

MEN jag har hamnat i någon slags mystiskt åldersvakuum…jag vet hur gammal jag är men insidan och utsidan matchar inte längre varandra och min hjärna vill inte riktigt greppa läget.

Åldersfixering

Vi är extremt åldersfixerade i Sverige och vi förväntas säga hur gamla vi är i alla situationer och rapa ur oss vårt personnummer i tid och otid… men varför är siffran så jävla viktig?
Vad säger siffran egentligen…jag möter ofta personer i min ålder som inte är vuxna och unga människor som är väldigt kloka, så det kan inte vara erfarenhet eller klokhet som bedöms.
Är det rynkorna…eller är det bara så att vi Svenskar måste dela upp människor i åldersfack för vår egen bekvämlighet?
Jag får ofta frågan av gäster i restaurangen om åldersgräns och hur gamla personer som bruka komma till oss.
Det är främst äldre gäster (kvinnor) som inte vill beblanda sig med yngre…
Om vi har 30 ”medelålders” kvinnor i lokalen och det kommer in 10 unga tjejer, då går dom äldre vidare….”för att det är så ungt här” och jag förstår helt ärligt inte varför.

Jag får aldrig frågan om hur gammal jag är när jag är utomlands, men jag hör mig själv fråga andra och hör liksom hur åldersfrågan poppar upp huvudet i tid och otid.
Högst irriterande ovana som jag måste sluta med, för egentligen så spelar det ingen roll hur gamla dom eller jag är om vi har kul när vi umgås!

När jag var på semester med Sofia i maj så träffade vi en fantastisk kvinna, hon var glad, aktiv, full av liv och hon kunde festa mig under bordet utan att blinka.
Denna magnifika underbara kvinna var 70 år, men hon lät inte det stoppa henne 🙂 Hon kastar sig ut i livet med öppna armar och bara tar för sig, ger sig ut på äventyr och dejtar yngre män…som i hennes fall är drygt 50 år 😉
Jag har bestämt mig för att jag vill vara som henne, redan nu!

  JOANCOLLINS_NUMBERS age

Dejting i en mindre stad

Att bo i en mellanstor stad har sina utmaningar samtidigt som det är fantastiskt.
Man har sällan eller aldrig längre än 10 minuter till något, shopping, jobb, nöjen och vänner är allt inom ett behändigt avstånd.  Tidsbesparingen i vardagen ger en guldkant i tillvaron och man har tid att umgås med familjen och vännerna, ja alla utom vi då 🙂

Denna bekvämlighet gör också att vissa saker i livet får sin egen uppsättning med utmaningar, ta dejting t.ex.

Att träffa en ny man eller kvinna för den delen är aldrig enkelt, lägg då till utmaningen att göra det i en stad där alla känner alla eller alla känner någon som känner någon så har du en utmaning av olympiska proportioner.

Picture this:

Du träffar en trevlig man på Ica, han är charmig, snygg och ni pratar en stund. Lite senare berättar du för du en vän om den trevliga killen som du träffade och nu får du veta allt du inte ville veta…han var ett otroget svin mot någon annan tjej som är din väns kompis kusin eller något liknande, eller så har han knullat runt med allt och alla, det har också förekommit ett rykte om att han kan vara kriminell och suttit inne… eller så är han bara en arbetslös loser. Det kan vara rykten, totala osanningar från bittra ex. eller så kan det vara sant, hur som helst så ger detta en liten bitter eftersmak som gör att man kanske backar ur redan innan första dejten.
Ingen vill ju se ut som en godtrogen idiot om allt det där nu visar sig vara sant någon månad in i relationen.

Det finns givetvis killar därute som är singlar som inte har något rykte, men då uppstår något slags kunskaps vakuum…och vi börjar undra vad det är för fel på honom, varför vill ingen ha just honom.
Han kan vara snäll och alldeles fantastisk, men det hjälper inte…
Denna paradox är omöjlig att förklara, men det måste till en modig tjej för att rädda honom ur singelträsket.

Så hur fan gör man då, jo man dejtar killar från andra städer och får dom att flytta hit. Att inte veta något om honom är märkligt nog helt ok när han inte är från din hemstad….
Nackdelen med att ta hem en ny kille till stan är att det är nytt friskt blod och du får vara rätt säker på att han gillar dig innan du släpper ut honom på savannen. Han är en läckerbit utan historik för alla honor som gömmer sig i buskarna och vässar klorna, minsta chans så rycker dom honom ur händerna på dig.

Slutsatsen är att vi nog bör ge dom snälla killarna en chans, men även våga ge oss in i relationer där motparten har ett rykte.
Dom kan överraska och du kan hitta en fantastisk kille som trots sitt rykte visar sig vara din prins eller så är du den som ger den snälla killen sitt allra första dåliga rykte.