Inlägg

,

Ålder och självkänsla

För ganska många år sedan satt jag och tittade på  Oprah när hon firade sin 50-års dag, då berättade hon väldigt öppet om självkänsla, sin uppväxt och sitt liv. Det som fastnade och som jag då förundrades över var hennes uttalande om att hon först nu hade hittat sig själv.
Jag kunde då inte riktigt förstå hur man kunde gå genom halva sitt liv och vara så framgångsrik utan att veta vem man är.
Nu börjar jag dock förstå vad hon menade och kanske är det som med det mesta i livet att man måste uppleva det för att förstå 🙂

oprah-winfrey-jpg

Självkänsla

Jag har dom sista åren börjat nysta i min uppväxt som periodvis var ganska traumatisk med en alkoholiserad mamma och frånvarande pappa. Min mormor fanns alltid i närheten så att jag hade en mjuk plats att landa på, men otryggheten och barnagan satte sina spår och jag växte upp till en tjej/kvinna med extremt dålig självkänsla.
Den har hållit mig tillbaka på det personliga planet, men yrkesmässigt har jag alltid presterat och varit självsäker…vilket är en märklig kontrast.
Problemet med dålig självkänsla är att andra snappar upp det och utnyttjar det, vilket i sin tur leder till nya relationer som följer samma dåliga mönster.
Jag började jobba med mig själv för några år sedan och har gjort en hittills ganska makalös resa inombords och idag kan jag ärligt säga att jag tycker om mig själv.

Det tar tid att nöta bort gamla vanor och jag tycker fortfarande då och då att jag är ful och inte duger, men dom tillfällena blir färre och färre.
Trots att jag har jobbat alldeles för mycket dom sista tre åren så har ändå jobbet på krogen gett mig oerhört mycket. Första året var tufft, men sen har jag mött människor som har berikat mitt liv enormt mycket och gett mig en helt ny bild av mig själv.

Nu är jag där jag önskar att jag hade varit när jag var 25 år, jag har insett mitt eget värde och att jag hör och häpna inte är fulast i byn…
Numer får jag ofta kommentarer om att jag ser så glad ut och jag är GLAD för det mesta och lycklig för att jag äntligen har hamnat rätt i livet.
Profil

MEN jag har hamnat i någon slags mystiskt åldersvakuum…jag vet hur gammal jag är men insidan och utsidan matchar inte längre varandra och min hjärna vill inte riktigt greppa läget.

Åldersfixering

Vi är extremt åldersfixerade i Sverige och vi förväntas säga hur gamla vi är i alla situationer och rapa ur oss vårt personnummer i tid och otid… men varför är siffran så jävla viktig?
Vad säger siffran egentligen…jag möter ofta personer i min ålder som inte är vuxna och unga människor som är väldigt kloka, så det kan inte vara erfarenhet eller klokhet som bedöms.
Är det rynkorna…eller är det bara så att vi Svenskar måste dela upp människor i åldersfack för vår egen bekvämlighet?
Jag får ofta frågan av gäster i restaurangen om åldersgräns och hur gamla personer som bruka komma till oss.
Det är främst äldre gäster (kvinnor) som inte vill beblanda sig med yngre…
Om vi har 30 ”medelålders” kvinnor i lokalen och det kommer in 10 unga tjejer, då går dom äldre vidare….”för att det är så ungt här” och jag förstår helt ärligt inte varför.

Jag får aldrig frågan om hur gammal jag är när jag är utomlands, men jag hör mig själv fråga andra och hör liksom hur åldersfrågan poppar upp huvudet i tid och otid.
Högst irriterande ovana som jag måste sluta med, för egentligen så spelar det ingen roll hur gamla dom eller jag är om vi har kul när vi umgås!

När jag var på semester med Sofia i maj så träffade vi en fantastisk kvinna, hon var glad, aktiv, full av liv och hon kunde festa mig under bordet utan att blinka.
Denna magnifika underbara kvinna var 70 år, men hon lät inte det stoppa henne 🙂 Hon kastar sig ut i livet med öppna armar och bara tar för sig, ger sig ut på äventyr och dejtar yngre män…som i hennes fall är drygt 50 år 😉
Jag har bestämt mig för att jag vill vara som henne, redan nu!

  JOANCOLLINS_NUMBERS age

Beach 2016 del 3

Beach 2016 är fortfarande en avlägsen dröm, det är bara att inse att jag är totalt ryggradslös och har noll karaktär när det kommer till kakor, bullar och annat bakat elände.
Det är bara att inse, JAG ÄLSKAR KANELBULLAR, brunch och kyckling med skinn.

kanelbullar
Detta i kombination med min träningskompis Sofias extremt långa förkylning och att jag givetvis inte släpar mig till gymmet av egen maskin, så har viktminskningen sedan länge officiellt stannat av och vänt åt fel håll.

våg
Jag kan lika gärna erkänna att jag inte ens har öppnat den där käcka lilla boken om hur man blir smal som hade samlat damm i hyllan något år…
Den ligger nu på skrivbordet och ingår nu i samlingen grejer jag inte ser, lite som när man får tillfälligt synbortfall i garderoben 🙂

Äntligen smal

Jag ser inte ens ljuset i tunneln och det är bara 2 månader kvar till semestern, jag är besegrad och kastar in handduken. Nu tar jag hjälp av proffs, med detta sagt så har jag nu anmält mig till viktväktarna.
Det finns lika många bantningsmetoder som tjockisar och hälsofreaks, men jag känner att det är skönt att gå på något gammalt och beprövat.
Jag behöver hitta ett sätt som fungerar i det långa loppet och jag gillar ju mat, med VV får man äta all mat 🙂 bara lite mindre.
Jag har även fått med mig 2 vänner (Sofia & A-S)på detta äventyr i poäng så nu skall väl även jag bli av med volangerna innan bikinihelvetet skall på den 2 maj.

Blir jag bara av med min förkylning också så skall jag verkligen göra en insats och ta mig till gymmet med…………jag loooovar 🙂

Att sluta röka

För ganska exakt 10 år bestämde jag mig för att sluta röka, det var inte första gången men denna gången höll det.

Jag som dom flesta i min bekantskapskrets började smygröka i 13-års åldern, mest för att man skulle verka cool och vuxen. Rökningen gjorde att man automatiskt hamnade i en grupp, fick en tillhörighet och en identitet.
Jag hade inte den stabilaste uppväxten med min alkoholiserade mamma och behövde tryggheten som jag fick i gruppen av vänner, rökningen blev en sak som ytterligare svetsade oss samman.
Det var vår hemlighet när vi satt i kojor, trapphus, bakom skolan och källare, vi pratade och delade de cigaretter som vi hade råd att köpa.

Mycket av min identitet byggdes under dessa år och rökningen var en del av den, tanken att det skulle vara farligt eller att man skulle sluta fanns inte överhuvudtaget.
När mina vänner började få barn så började det helt plötsligt pratas om att man inte skulle röka under graviditeten  och flera slutade just då, men började igen så fort barnen hade anlänt.
Så småningom dök idén om att man kanske inte skulle röka överallt upp och fläktrökandet gjorde sitt intåg, där satt vi i våra kök och rökte och pratade under fläkten.
Många sena timmar tillbringades i telefon under fläkten med vänner som i andra änden satt under sin fläkt och rökte, vi löste världsproblem, skvallrade och pratade om allt mellan himmel och jord.
Detta var innan Facebook gjorde sitt intåg i våra liv, rökningen var en lika stor del i våra liv som social medier är i de flestas idag.

Dags att sluta röka

Sommaren 2005 blev det förbjudet att röka på krogen och i samma veva köpte min Kusin Petra boken Äntligen icke rökare, läste den och slutade röka, bara rätt upp och ner.
Jag var imponerad och väldigt skeptisk, det skulle ju inte vara första gången som jag skulle försöka sluta röka…men jag lånade boken och läste den vääääldigt sakta 🙂 man får inte sluta röka förrän på slutet.
Någonstans halvvägs så började jag inse att jag nog skulle klara av att sluta röka, men ville inte riktigt erkänna att det faktiskt fungerade så jag drog ut på läsandet av denna tunna lilla bok i ett halvår….
Det är utan tvekan den långsammaste läsningen som jag har gjort, någonsin 🙂

Men det fungerade och jag har inte tittat tillbaka en enda gång, i samma stund som jag fimpade så slutade jag röka för alltid. Jag är fortfarande förundrad över att en liten bok fylld med något som i mina ögon var rappakalja kunde göra så stor skillnad, men det gjorde den.

Tjock på kuppen

Sen gick det utför med annat, har man ett beroende så är det lätt att byta ut den mot något annat.
Jag hade levt hela mitt ”vuxna” liv med rökning och träning och hade alltid varit väldigt smal, men nu gjorde helt plötsligt godis och ostbågar sitt intåg i mitt liv, samtidigt som jag inte kunde sitta i timmar och prata i telefon med mina rökande vänner.
Nu blev det soffan, film och ostbågar istället och det tog inte så lång tid innan kilona kom som ett brev på posten 🙁

Jag har försökt få balans i mitt liv sedan dess med träning, viktväktarna, matdagboken o.s.v. nu har jag ingen fantasi om att dra på mig kläder i storlek 34 igen men en 38 hade varit trevligt.
Efter år som periodare på gymmet och försök att äta nyttigt så har jag nu inlett det som jag skrivit om i andra inlägg, Beach 2016 🙂 och igår snubblade jag över en bok hemma med samma författare som jag köpte för länge sen med förhoppningen att den skulle fungera lika bra som den förra. Den har legat och gottat till sig i bokhyllan länge nog och nu skall den läsas noga, jag får väl panik halvvägs när jag inser att mina bullfrossar dagar är över MEN har lovat mig själv att inte dra ut på det och bara köra på.

Wish me luck 🙂

Äntligen smal

 

 

Offerkoftan

Jag är säker på att du har hört det förut, om du umgås med förlorare, så är det mer sannolikt att bli en förlorare. Om du umgås med vinnare, så är troligt att du också blir en vinnare.

Men det finns en spinoff till denna gamla klyscha, och det är en som dom flesta människor inte alltid tar hänsyn till, trots att de egentligen borde:

Ditt liv är bara så bra som de människor som du släpper in i det

Om du omger dig med glada, fantastiska, stödjande och kärleksfulla människor så blir ditt liv jäkligt mycket lyckligare än om du omger dig med offerkoftor, drama queens och domedagsprofeter.
Du kommer att känna dig inspirerad och uppmuntrad att utföra stordåd.
Att göra absolut ingenting en lördag kväll blir kul bara för att du hänger med vänner som du älskar.
När det blir tufft – och det blir det alltid, så har du ett stödsystem att luta dig mot som gör allt lite mindre ensam och smärtsam.

Om du omger dig med offerkoftan & co så kommer du att bli tråkig, bitter, orolig och irriterande.
Dom kommer att krossa dina drömmar genom att analysera och plocka ner allt i småbitar, dom kommer att hitta fel på alla nya människor ni möter, nya jobb och intressen.  Offerkoftan & co vill att alla skall vara lika bittra som dom och frodas i negativitism.
Negativitet, precis som positivitet, har en tendens att läcka ut sprida ut sig över hela din värld.

miserable

Visst kan jag också känna att offerkoftan åker på ibland.

Offerkoftan är fylld med självömkan, orättvisor och offermentalitet, det är så syyyynd om mig varför händer detta alltid mig….ja ni känner säkert igen eländet.
Ibland kan det kännas skönt att få tycka synd om sig själv lite, men sen får man ge sig själv eller hoppas att en vän ger en ordentlig bitchslap och inse att valet att vara offer eller lycklig är ens eget.

De flesta av oss inser att vi skall välja att umgås med de människor som får oss att skratta, må bra och stärker oss, men då och då dyker det upp en offerkofta i kretsen.
Ibland av en slump (släktingar, svärföräldrar, medarbetare), en vän som har vandrat över till den mörka sidan eller i ett ögonblick av svaghet när vi trodde att vi skulle ”fixa” någon och så småningom inser vi inte kan.

Människorna i kategori A (de du har fastnat med pga. omständigheter) kan du inte alltid bli av med, men du kan begränsa din tid med dem och utveckla metoder för att minska deras livssugande fallenhet så att de inte skadar dig så mycket.

Människorna i kategori B (alla som är i ditt liv bara för att du låter dem vara där), du kan och bör släppa dem, rätt och slätt. Här är anledningen.

De kommer dra med dig ner i träsket

Du kanske tror att du kan lyfta upp dem med infall av nya perspektiv och optimism, du kanske naivt tror att de behöver bara en kram, ett leende eller en vänlig gest för att radera minnet av vad det nu är som har gjort dom till offerkoftor i barndomen, skolan (eller vad det nu än var som gjorde dem till bittra taggiga människor).

Jag tror att dom flesta av oss har försökt och misslyckats, men en del människor verkar trivas med att vara offer så rädda dig själv, du har bättre saker att fokusera din energi på.

Genom åren har jag rensat bort en del människor ur mitt liv och försöker verkligen att vara en positiv människa trots allt jävelskap som drabbar en lite då och då. Visst händer det att orken tryter ibland och koftan kallar en som ringen i sagan, men då brukar någon av mina trogna vapendragare stå redo med saxen och klipper offerkoftan i bitar innan den blir för bekväm.

I-See-Negative-People-Inspirational-Life-Quotes